• Baserad på data från 1 miljon graviditeter
  • Baserad på basprogrammet
  • Utvecklad av barnmorskor, läkare och forskare
  • Individanpassad till den gravida
Ladda ned på Google Play

Aktuell forskning

Nya riktlinjer för blodtryckssjukdomar under graviditet från SFOG

Publicerad 2020-01-16 av Olof Stephasson

Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) har i slutet av december 2019 kommit med uppdaterade riktlinjer för högt blodtryck (hypertoni) under graviditet.

En viktig förändring är att definitionen av havandeskapsförgiftning (preeklampsi) inte längre kräver att proteinuri påvisas. Manifest hypertoni tillsammans med någon organpåverkan räcker för diagnosen preeklampsi. Med organpåverkan menas påverkan på leverfunktion, hematologisk, neurologisk eller cirkulatorisk påverkan eller intrauterin tillväxthämning hos fostret.

Prediktion av preeklampsi görs även fortsättningsvis genom anamnes och blodtrycksmätning. Blodtryck skall mätas vid varje besök vid mödrahälsovård. Urinprov för att påvisa proteinuri skall göras vid inskrivning. Vid riskfaktorer för preeklampsi bör urinsticka för protein kontrolleras vid varje mödrahälsovårdsbesök.

Behandling

Behandling av högt blodtryck under graviditet är den viktigaste åtgärden för att minska komplikationer hos både mor och barn. Antihypertensiv behandling rekommenderas idag vid blodtryck ≥140/90 mm Hg.

Tidpunkten för förlossning har tidigarelagts för att minska risken för komplikationer hos modern.

Behandling av högt blodtryck efter förlossning och därefter fortsatt årlig uppföljning rekommenderas till kvinnor som haft hypertoni under graviditet.

Källa: Riktlinjer för hypertonisjukdomar under graviditet, SFOG 2019-10-23. Reviderat 2019-12-19.


SWEPIS-studien
Igångsättning vid 41 respektive 42 fullgångna veckor

Publicerad 2019-11-29 av Olof Stephasson

Att sätta igång en förlossning vid 41 fullgångna graviditetsveckor istället för vid 42 tycks vara säkrare för barnets överlevnad, visar ny svensk forskning i SWEPIS-studien. Den aktuella studien väntas bli en viktig pusselbit när förlossningsvården nu ska ta ställning till om rutinerna ska ändras.

I Sverige är risken generellt mycket låg för att ett barn dör före eller under förlossningen, eller som nyfödd, så kallad perinatal död. Det är dock känt att det sker en viss riskökning, från låg nivå, ju längre en graviditet pågår efter vecka 40. Syftet med den aktuella studien, publicerad i tidskriften British Medical Journal (BMJ), var att undersöka dessa risker, och jämföra utfall av igångsättning, induktion, efter 41 respektive 42 fullgångna veckor.

I studien ingick 2 760 kvinnor, inskrivna vid 14 förlossningssjukhus i Sverige under åren 2016-2018. Ingen hade bakomliggande sjukdom, samtliga väntade ett barn, och alla hade uppnått 41 fullgångna veckor när de inkluderades i studien.

Skillnad i antal dödsfall

Hälften av kvinnorna i studien, 1 381 individer, lottades till igångsättning vid 41 fullgångna veckor. I denna grupp var det 86 procent som genomgick induktion. Hos övriga kom förlossningen igång av sig själv. I den andra gruppen, med 1 379 kvinnor, planerades för induktion vid 42 fullgångna veckor, vilket är rutinhandläggningen på de flesta förlossningsenheter i Sverige vid graviditet utan komplikationer.

Kvinnornas hälsotillstånd efter förlossning skiljde sig inte mellan grupperna. Andelen kejsarsnitt och instrumentella förlossningar, med sugklocka eller tång, var också ungefär desamma. Enligt den måttstock som kombinerar perinatal sjuklighet och död fanns det drygt 30 drabbade barn i varje grupp. Däremot konstateras en signifikant skillnad beträffande dödsfallen.

I gruppen som sattes igång efter 41 fullgångna veckor fanns inga dödsfall. I den andra gruppen, där spontant värkarbete inväntades och induktion gjordes vid 42 veckor, registrerades sex fall av perinatal död. Fem av barnen var dödfödda, ett dog strax efter förlossning. Dödsfallen ledde till att studien avbröts i förtid, och den kom därmed att omfatta 2 760 kvinnor istället för planerade 10 000. Landets förlossningskliniker informerades om utfallet, och efter extern granskning av materialet publiceras nu studien, som letts från Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Sjukvårdsregionerna kommer nu besluta om gränsen för igångsättning av förlossning ska ändras

Studien visar enligt forskarna att det är en skillnad i antalet dödsfall mellan induktion i vecka 41 och 42. Samtidigt bör man vara lite försiktig när man tolkar resultaten eftersom man var tvungna att avbryta studien i förtid. Utfallet hade möjligen sett något annorlunda ut i en större studie, men mönstret hade troligen blivit det samma. Det pågår nu en sammanställning av kunskapsläget och först därefter kommer många sjukvårdsregioner besluta om kvinnor kommer att erbjudas igångsättning av förlossning vid 41 veckor istället för 42 veckor.

Referens: Göteborgs Universitet och BMJ

_______________________________________

Gravida med ätstörningar och deras barn löper högre risk för komplikationer

Publicerad 2019-11-28 av Olof Stephasson

Gravida kvinnor med ätstörningar behöver mer hjälp och stöd från vården för att minska risken för komplikationer. Det är slutsatsen av en studie som forskare vid Karolinska Institutet har publicerat i tidskriften JAMA Psychiatry. Forskarna kunde bland annat visa att barn till mödrar med ätstörningar hade ökad risk att födas för tidigt och med ett litet huvudomfång.

Ätstörningar drabbar miljontals människor världen över, ofta kvinnor i barnafödande ålder. Trots det har hittills endast ett fåtal mindre, begränsade studier undersökt potentiella komplikationer för barn till kvinnor med ätstörningar. Därför ville forskarna i den här studien ta ett helhetsgrepp genom att studera alla de 1,2 miljoner mammor som födde barn i Sverige mellan 2003 och 2014, varav nästan 2800 hade anorexia, 1400 hade bulimi och 3400 hade ospecifik ätstörning. De jämförde också om risken skiljde sig mellan dessa olika typer av ätstörningar samt om mamman hade en pågående eller tidigare ätstörning.

Studien visade att alla typer av ätstörningar ökade risken för prematurbörd, mikrocephali (litet huvudomfång för tiden) och hyperemesis under graviditeten, en svår form av illamående och kräkningar hos modern. Risken för blodbrist var dubbelt så hög för kvinnor med pågående anorexia eller ospecifik ätstörning jämfört med mammor utan ätstörning. Pågående anorexi var också associerat med en ökad risk för blödning under graviditeten. Majoriteten av riskökningarna var mer uttalade vid pågående sjukdom, men även kvinnor som inte behandlats för ätstörning på över ett år innan befruktning hade en ökad risk jämfört med mammor som aldrig blivit diagnostiserade med en ätstörning.

– Kvinnor med ätstörningar bör betraktas som en högriskgrupp bland gravida. För mödravården innebär detta att man behöver jobba på att utveckla bättre rutiner för att identifiera kvinnor med pågående eller tidigare ätstörningar samt överväga att utöka eller anpassa medicinska kontroller för deras behov, säger Ängla Mantel, forskare vid Karolinska Institutet och ST-läkare i obstetrik och gynekologi på Karolinska Universitetssjukhuset och studiens försteförfattare.

Det finns enligt forskarna flera möjliga förklaringar till sambanden. En otillräcklig diet med efterföljande näringsbrist kan begränsa fostrets tillväxt. Stresshormonet kortisol är också ofta högt hos kvinnor med anorexi och bulimi och har tidigare kopplats till mikrocephali. Både stress och vissa näringsbrister hos modern har tidigare kopplats till för tidig födelse. Vitamin och mineralbrist har också associerats med moderkakskomplikationer, vilket kan förklara den ökade risken för blödning under graviditeten.

När det kom till hyperemesis noterade forskarna att en del av associationen till ätstörningar försvann när de justerade för psykiatriska tillstånd som ångest och depression. De övriga resultaten var ungefär desamma efter att man tog in andra variabler såsom ålder, rökning och födelseår.

Studien finansierades med hjälp av Vetenskapsrådet, Region Stockholm, det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet.

Publikation:”Association of Maternal Eating Disorders With Pregnancy and Neonatal Outcomes,” Ängla Mantel, Angelica Linden Hirschberg, Olof Stephansson, JAMA Psychiatry, 20 November 2019, DOI: 10.1001/jamapsychiatry.2019.3664

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=pmid%3A+31746972

Källa: KI pressmeddelande, 191120