• Baserad på data från 1 miljon graviditeter
  • Baserad på basprogrammet
  • Utvecklad av barnmorskor, läkare och forskare
  • Individanpassad till den gravida
Ladda ned på Google Play

Aktuell forskning & klinisk tillämpning

För dig som har symtom på COVID-19 under graviditet & födsel

Publicerad 2020-03-27 av Olof Stephansson

Under graviditeten
Om du känner dig sjuk med feber, hosta eller andfåddhet kan du vara coronavirusinfekterad och fått sjukdomen COVID-19 (corona virus disease 2019). Det kan även börja med snuva och ont i halsen som vid en vanlig förkylning.

Då ska du låta bli att träffa andra människor. Det gäller även om du bara känner dig lite sjuk. För att inte smitta andra ska du inte gå till jobbet eller skolan. Stanna hemma tills du är frisk och vänta sedan 2 dagar innan du går tillbaka till jobb eller skola.

Ring och berätta för din barnmorska att du är sjuk så att ni kan planera för dina besök på barnmorskemottagningen. Det är också viktigt att det noteras i din journal att du varit sjuk.

Sök vård
Om du får andningsbesvär även när du vilar eller plötsligt blir mycket sämre bör du kontakta vården. Det gäller även om du tillhör riskgrupper med exempelvis kronisk njursjukdom eller leversjukdom.

Om du behöver söka vård är det mycket viktigt att ringa först så att vården kan förbereda sig på att du är på väg in. Åk inte direkt till en mottagning eller förlossning utan att kontakta dem först, eftersom du då riskerar att smitta andra. Vid livshotande tillstånd ring 112.

När du ska föda
Om du misstänker att du kan ha fått COVID-19 (har feber och hosta) och får värkar, en liten blödning eller vattenavgång så ring till din förlossningsavdelning.

Sveriges sjukvårdsregioner har riktlinjer för omhändertagande av födande med konstaterad eller misstänkt COVID-19-infektion. Hur regionerna gör kan skilja sig något åt och kan snabbt förändras. Därför ska du alltid ringa in och prata med just din förlossningsavdelning innan du åker in till sjukhuset. Detta gäller även om du är frisk.

Riktlinjerna innebär att den födande med konstaterad COVID-19-infektion kommer att vara i ett speciellt rum som kan vårda kvinnor med infektion. I samband med födseln kommer föräldrarna tillsammans med en barnläkare och förlossningspersonal bestämma hur mamma och barn ska vårdas på bästa sätt efter födseln. Separation av mamma och barn sker utifrån föräldrarnas vilja och mammans hälsotillstånd.

Allmänna råd

  • För att undvika att bli smittad ska du undvika att röra vid ansiktet och undvika kontakt med sjuka människor
  • Tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten i 20 sekunder (handsprit kan vara ett alternativ till handtvätt)
  • Hosta och nys i armvecket eller i en engångspappersnäsduk

Notera också att vanliga munskydd inte skyddar den som är frisk mot det nya coronaviruset.

Födsel & eftervård vid coronainfektion (COVID-19) – mamman, partnern, barnet

Publicerad 2020-03-27 av Mia Ahlberg

Det här svaret baseras på rutiner framtagna av förlossningsläkare och neonatologer (barnläkare) i Stockholm. Lokala avvikelser kan förekomma.

Förlossning

Den födande med konstaterad COVID-19-infektion kommer att vara i ett speciellt rum som kan vårda kvinnor med infektion.

I samband med födseln kommer föräldrarna tillsammans med en barnläkare och förlossningspersonal bestämma hur mamma och barn ska vårdas på bästa sätt efter födseln. Beslutet tas utifrån mammans och barnets hälsotillstånd tillsammans med föräldrarna.

Partner/anhörig – under förlossningen

Om du som är partner/anhörig känner dig förkyld så tillåts du inte följa med till förlossningen. Det är för att skydda andra från att bli smittade. Det är bra att ni planerar vilken person i er närhet som kan följa med kvinnan in till förlossningen om partner/anhörig blir sjuk.

Den person som följer med kvinnan till förlossningen ska vara beredd på att stanna inne på förlossningsrummet hela tiden. Det innebär att ni måste ta med er det ni behöver eftersom ingen tillåts att lämna rummet.

Partner/anhörig – efter förlossningen

Vissa sjukhus tillåter ingen partner/anhörig att vara kvar på sjukhuset efter förlossningen (för att minska risken för smittspridning).

Vård under födsel

Själva födseln kommer att handläggas på samma sätt som för oinfekterade kvinnor. Det innebär att kvinnan kan föda vaginalt eller med kejsarsnitt och få smärtlindring, bortsett från lustgas. Att inte lustgas ges i samband med en konstaterad COVID-19-infektion är eftersom sjukdomen sprids genom droppsmitta och det fortfarande är oklart vad som händer med smittspridningen vid användning av lustgas. Kvinnan kommer i övrigt att få samma omvårdnad som oinfekterade kvinnor.

Vård efter födsel

Om mamman är frisk nog att ta hand om barnet så vårdas mamma och barn tillsammans i ett enkelrum. Personalen ger information om skötsel av barnet och hur amningen ska gå till utifrån rådande hygienrutiner. Amning är rekommenderat för de kvinnor som önskar amma.

Ni kommer att gå hem från sjukhuset utifrån samma rutiner som oinfekterade mammor.

Tidig hemgång från sjukhuset

Många sjukhus organiserar nu tidig hemgång efter förlossningen. Hur tidigt hemgången sker beror alltid på mammans och barnets hälsostatus och sociala situation.

Att gå hem tidigt är för att möjliggöra att föräldrarna får vara tillsammans igen och för att ha så få människor som möjligt kring mammor och barn, vilket också minskar risken för smittspridning.

Om mor och barn är friska visar forskningen att det är säkert med tidig hemgång. Alla som går hem tidigt får uppföljning i hemmet eller på återbesöksmottagning enligt lokala rutiner. Vad som är tidig hemgång skiljer sig åt mellan sjukhus. Ingen rekommenderas dock att gå hem mindre än 6 timmar efter födsel.

Separation av mamma & barn

Om mor och barn behöver separeras på grund av mammans hälsotillstånd eller önskemål så kommer barnet vårdas i ett annat rum av en frisk partner eller annan frisk person som föräldrarna väljer.

Om mamman kan pumpa ut bröstmjölk så kan den med fördel ges till barnet av den som vårdar barnet. Ni kommer att få information om hur detta går till utifrån rådande hygienrutiner. När mamman kan, kommer ni vårdas tillsammans igen.

Ni kommer att gå hem från sjukhuset utifrån samma rutiner som oinfekterade mammor.

Neonatalvård

Om mor och barn behöver separeras på grund av barnets hälsotillstånd och barnet behöver vård på neonatalavdelningen så kommer barnet att vårdas i ett isoleringsrum tillsammans med en frisk partner eller annan frisk person som föräldrarna väljer.

Om mamman kan pumpa ut bröstmjölk så kan den med fördel ges till barnet av den som vårdar barnet. Ni kommer att få information om hur detta går till utifrån rådande hygienrutiner.

Coronavirusinfektion COVID-19 & graviditet

Publicerad 2020-03-17 av Olof Stephansson

Den nya coronavirusinfektion som upptäcktes i Kina i slutet av 2019 kallas COVID-19 (corona virus disease 2019). Viruset som orsakar infektionen benämns SARS-CoV-2. Infektionen är nyupptäckt vilket innebär att det kontinuerligt kommer nya forskningsresultat om virussjukdomen och dess påverkan på graviditet.

Den forskning som finns om graviditet och COVID-19 hittills är att gravida kvinnor inte verkar bli sjukare i virussjukdomen än andra människor. Det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta människor som drabbas av sjukdomen tillfrisknar.

Mottaglighet
Det saknas fortfarande information om gravida kvinnor är mer eller mindre mottagliga för infektionen COVID-19 än icke-gravida. Det innebär att du som är gravid ska undvika att träffa människor som är infekterade.

Smitta mellan mor & barn
Forskningen visar hittills att det inte verkar som att barnet blir smittat av viruset i livmodern om mamman får sjukdomen.

Däremot så kan barnet få infektionen efter födseln och därför har förlossningsavdelningar förberett sig på att kunna ta hand om födande kvinnor som har testats positivt för infektionen. Exakt hur förlossningsavdelningar gör kan skilja sig något åt i landet.

Förberedelserna innebär att den födande med konstaterad COVID-19-infektion kommer att vara i ett speciellt rum som kan vårda kvinnor med infektion. I samband med födseln kommer föräldrarna tillsammans med en barnläkare och förlossningspersonal bestämma hur mamma och barn ska vårdas på bästa sätt efter födseln. Separation av mamma och barn sker utifrån föräldrarnas vilja och mammans hälsotillstånd.

Påverkan i tidig graviditet
Eftersom viruset bara varit känt en kort tid så finns det ingen forskning på hur viruset påverkar i tidig graviditet.

Om du är tidigt gravid och blir sjuk med hög feber så är det viktigt att du tar febernedsättande medel precis som vid andra infektioner, samt kontaktar 1177.

Amning
Det nya coronaviruset SARS-CoV-2 har inte kunnat påvisas i bröstmjölken hos infekterade kvinnor.

Nyfödda som smittats
Det finns fall beskrivna i den vetenskapliga litteraturen av nyfödda som har COVID-19-infektion. De hade milda symtom med feber, hosta och kräkningar. Alla barn och deras mammor blev friska.

Symtom
De främsta symtomen hos gravida liksom hos icke-gravida patienter är feber, hosta och tecken på luftvägsinfektion (lunginflammation).

Hur sprids viruset?
Viruset finns främst i små droppar som frisätts i luften när man hostar eller nyser och sprids från person till person vid nära kontakt.

Viruset kan överleva en period utanför kroppen vilket innebär att om någon nyst eller hostat och droppar hamnar på en yta som någon annan sen tar på så kan smittan spridas.

Vad kan jag göra för att skydda mig?
För att viruset ska komma in i kroppen så måste det hamna på en slemhinna eller i ett sår. Det är därför viktigt att:

  • tvätta händerna ofta och noga med tvål och vatten (om du inte har tillgång till tvål kan du tvätta händerna med handsprit)
  • undvika att klia dig i ögon, näsa och munnen om du inte har rena händer.
  • för att inte torka ut händerna och därigenom få sår så ska du smörja in händerna med mjukgörande kräm

Vart vänder jag mig vid oro eller sjukdom?
Om du är orolig eller känner dig sjuk kan du ringa till Sjukvårdsupplysningen 1177 för att få råd.

Nya riktlinjer för blodtryckssjukdomar under graviditet från SFOG

Publicerad 2020-01-16 av Olof Stephansson

Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) har i slutet av december 2019 kommit med uppdaterade riktlinjer för högt blodtryck (hypertoni) under graviditet.

En viktig förändring är att definitionen av havandeskapsförgiftning (preeklampsi) inte längre kräver att proteinuri påvisas. Manifest hypertoni tillsammans med någon organpåverkan räcker för diagnosen preeklampsi. Med organpåverkan menas påverkan på leverfunktion, hematologisk, neurologisk eller cirkulatorisk påverkan eller intrauterin tillväxthämning hos fostret.

Prediktion av preeklampsi görs även fortsättningsvis genom anamnes och blodtrycksmätning. Blodtryck skall mätas vid varje besök vid mödrahälsovård. Urinprov för att påvisa proteinuri skall göras vid inskrivning. Vid riskfaktorer för preeklampsi bör urinsticka för protein kontrolleras vid varje mödrahälsovårdsbesök.

Behandling

Behandling av högt blodtryck under graviditet är den viktigaste åtgärden för att minska komplikationer hos både mor och barn. Antihypertensiv behandling rekommenderas idag vid blodtryck ≥140/90 mm Hg.

Tidpunkten för förlossning har tidigarelagts för att minska risken för komplikationer hos modern.

Behandling av högt blodtryck efter förlossning och därefter fortsatt årlig uppföljning rekommenderas till kvinnor som haft hypertoni under graviditet.

Källa: Riktlinjer för hypertonisjukdomar under graviditet, SFOG 2019-10-23. Reviderat 2019-12-19.


SWEPIS-studien
Igångsättning vid 41 respektive 42 fullgångna veckor

Publicerad 2019-11-29 av Olof Stephasson

Att sätta igång en förlossning vid 41 fullgångna graviditetsveckor istället för vid 42 tycks vara säkrare för barnets överlevnad, visar ny svensk forskning i SWEPIS-studien. Den aktuella studien väntas bli en viktig pusselbit när förlossningsvården nu ska ta ställning till om rutinerna ska ändras.

I Sverige är risken generellt mycket låg för att ett barn dör före eller under förlossningen, eller som nyfödd, så kallad perinatal död. Det är dock känt att det sker en viss riskökning, från låg nivå, ju längre en graviditet pågår efter vecka 40. Syftet med den aktuella studien, publicerad i tidskriften British Medical Journal (BMJ), var att undersöka dessa risker, och jämföra utfall av igångsättning, induktion, efter 41 respektive 42 fullgångna veckor.

I studien ingick 2 760 kvinnor, inskrivna vid 14 förlossningssjukhus i Sverige under åren 2016-2018. Ingen hade bakomliggande sjukdom, samtliga väntade ett barn, och alla hade uppnått 41 fullgångna veckor när de inkluderades i studien.

Skillnad i antal dödsfall

Hälften av kvinnorna i studien, 1 381 individer, lottades till igångsättning vid 41 fullgångna veckor. I denna grupp var det 86 procent som genomgick induktion. Hos övriga kom förlossningen igång av sig själv. I den andra gruppen, med 1 379 kvinnor, planerades för induktion vid 42 fullgångna veckor, vilket är rutinhandläggningen på de flesta förlossningsenheter i Sverige vid graviditet utan komplikationer.

Kvinnornas hälsotillstånd efter förlossning skiljde sig inte mellan grupperna. Andelen kejsarsnitt och instrumentella förlossningar, med sugklocka eller tång, var också ungefär desamma. Enligt den måttstock som kombinerar perinatal sjuklighet och död fanns det drygt 30 drabbade barn i varje grupp. Däremot konstateras en signifikant skillnad beträffande dödsfallen.

I gruppen som sattes igång efter 41 fullgångna veckor fanns inga dödsfall. I den andra gruppen, där spontant värkarbete inväntades och induktion gjordes vid 42 veckor, registrerades sex fall av perinatal död. Fem av barnen var dödfödda, ett dog strax efter förlossning. Dödsfallen ledde till att studien avbröts i förtid, och den kom därmed att omfatta 2 760 kvinnor istället för planerade 10 000. Landets förlossningskliniker informerades om utfallet, och efter extern granskning av materialet publiceras nu studien, som letts från Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Sjukvårdsregionerna kommer nu besluta om gränsen för igångsättning av förlossning ska ändras

Studien visar enligt forskarna att det är en skillnad i antalet dödsfall mellan induktion i vecka 41 och 42. Samtidigt bör man vara lite försiktig när man tolkar resultaten eftersom man var tvungna att avbryta studien i förtid. Utfallet hade möjligen sett något annorlunda ut i en större studie, men mönstret hade troligen blivit det samma. Det pågår nu en sammanställning av kunskapsläget och först därefter kommer många sjukvårdsregioner besluta om kvinnor kommer att erbjudas igångsättning av förlossning vid 41 veckor istället för 42 veckor.

Referens: Göteborgs Universitet och BMJ

_______________________________________

Gravida med ätstörningar och deras barn löper högre risk för komplikationer

Publicerad 2019-11-28 av Olof Stephasson

Gravida kvinnor med ätstörningar behöver mer hjälp och stöd från vården för att minska risken för komplikationer. Det är slutsatsen av en studie som forskare vid Karolinska Institutet har publicerat i tidskriften JAMA Psychiatry. Forskarna kunde bland annat visa att barn till mödrar med ätstörningar hade ökad risk att födas för tidigt och med ett litet huvudomfång.

Ätstörningar drabbar miljontals människor världen över, ofta kvinnor i barnafödande ålder. Trots det har hittills endast ett fåtal mindre, begränsade studier undersökt potentiella komplikationer för barn till kvinnor med ätstörningar. Därför ville forskarna i den här studien ta ett helhetsgrepp genom att studera alla de 1,2 miljoner mammor som födde barn i Sverige mellan 2003 och 2014, varav nästan 2800 hade anorexia, 1400 hade bulimi och 3400 hade ospecifik ätstörning. De jämförde också om risken skiljde sig mellan dessa olika typer av ätstörningar samt om mamman hade en pågående eller tidigare ätstörning.

Studien visade att alla typer av ätstörningar ökade risken för prematurbörd, mikrocephali (litet huvudomfång för tiden) och hyperemesis under graviditeten, en svår form av illamående och kräkningar hos modern. Risken för blodbrist var dubbelt så hög för kvinnor med pågående anorexia eller ospecifik ätstörning jämfört med mammor utan ätstörning. Pågående anorexi var också associerat med en ökad risk för blödning under graviditeten. Majoriteten av riskökningarna var mer uttalade vid pågående sjukdom, men även kvinnor som inte behandlats för ätstörning på över ett år innan befruktning hade en ökad risk jämfört med mammor som aldrig blivit diagnostiserade med en ätstörning.

– Kvinnor med ätstörningar bör betraktas som en högriskgrupp bland gravida. För mödravården innebär detta att man behöver jobba på att utveckla bättre rutiner för att identifiera kvinnor med pågående eller tidigare ätstörningar samt överväga att utöka eller anpassa medicinska kontroller för deras behov, säger Ängla Mantel, forskare vid Karolinska Institutet och ST-läkare i obstetrik och gynekologi på Karolinska Universitetssjukhuset och studiens försteförfattare.

Det finns enligt forskarna flera möjliga förklaringar till sambanden. En otillräcklig diet med efterföljande näringsbrist kan begränsa fostrets tillväxt. Stresshormonet kortisol är också ofta högt hos kvinnor med anorexi och bulimi och har tidigare kopplats till mikrocephali. Både stress och vissa näringsbrister hos modern har tidigare kopplats till för tidig födelse. Vitamin och mineralbrist har också associerats med moderkakskomplikationer, vilket kan förklara den ökade risken för blödning under graviditeten.

När det kom till hyperemesis noterade forskarna att en del av associationen till ätstörningar försvann när de justerade för psykiatriska tillstånd som ångest och depression. De övriga resultaten var ungefär desamma efter att man tog in andra variabler såsom ålder, rökning och födelseår.

Studien finansierades med hjälp av Vetenskapsrådet, Region Stockholm, det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet.

Publikation:”Association of Maternal Eating Disorders With Pregnancy and Neonatal Outcomes,” Ängla Mantel, Angelica Linden Hirschberg, Olof Stephansson, JAMA Psychiatry, 20 November 2019, DOI: 10.1001/jamapsychiatry.2019.3664

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=pmid%3A+31746972

Källa: KI pressmeddelande, 191120